Om oss

20131030 TM (5)Hund det har jag velat ha sedan jag var liten, ja egentligen djur av alla de slag. När jag var bäbis hade vi en katt hemma, men hon dog innan jag fyllt tre så det är inget jag minns. Som liten var det enda djur jag lyckades tjata mig till en dvärgkanin vid namn Skruttis. Skruttis levde tills han var nästan 8 år vilken jag efteråt fick veta var en aktningsvärd ålder för kanin av hans ras. När jag blev vuxen, hittade mannen i mitt liv och flyttade hemifrån då blev det äntligen plats för djur i mitt liv.

Till att börja med så lånade vi fåglar, zebrafinkar av en kompis som inte kunde ha dem hemma. När hon så småningom ville ha dem så skaffade vi en katt 1996 och sedan en katt till 1997. Signe och Smulan. Signe var en blå cream skönhet som med säker tass lotsade alla följande djur in i hur man beter sig i hennes hushåll och Signes arv finns fortfarande kvar!

1998 var det äntligen dags för vår första hund, det blev en omplacerings hane på ca 9 månader Qiris Black Amigo – en New Foundlandshund – vilken kille och perfekt för oss och mina behov just då! Träning var kanske inte det roligaste han visste men han tackade aldrig nej till en skogspromenad. Tyvärr visade sig att Amigos båda bak knän var slut och december 2005 fick han somna in ungefär 7½ år gammal. När Amigo var 2 år så fick vi vår son – Hampus och Amigo var de bästa vänner och den dag Amigo fick somna in var en otroligt jobbig dag för oss alla men speciellt för sonen då nästan 6 år.

Vi hade sedan hunduppehåll ett tag men utvidgade familjen med ytterligare en katt och med marsvin. I juni 2008 stod jag inte ut längre och då makens kollega hade valpar så var valet lätt, det blev en brunprickig liten valp som vi kallade Buddy, Bankirens American Gigolo, tyvärr så var det inte mycket som var OK på Buddy och på grund av många olika sjukdomar och problem fick han somna in i december 2010. Vi hade även en gammal dalmatiner dam som bodde hos oss i ca ett halvår under 2010 innan hon i november 2010 fick somna in pga ålder. Hon fick flytta till oss då hennes husse tyvärr allt för tidigt avled.

Augusti 2010 fick vi dessutom göra vårt livsresa och hämta hem vår lilla dotter Hedda 13 månader. Men vi hade redan utökat familjen i april 2009 med en svartprickig kille, Clifford, Bankirens Black Diamond. Clifford är en historia för sig och en hund med extra allt. Han är väldigt krävande och otroligt roliga att träna med, men eftersom han är väldigt vaktig, har en del räddslor för främmande hundar och är ganska osäker är det ingen hund man tävlar med. Clifford har även allergier och är kastrerad. Tyvärr så avled Clifford efter en olycka 2 juli 2013.

Under hösten 2011 började vi fundera på en annan ras, en ras som var mer ”förig”, som barnen skulle ha en chans att promenera med och som skulle kunna funka att hänga med i Dalmatiner tempo i skogen.

Nåväl efter lite diskuterande i familjen föll valet på en sheltie (Shetland Sheepdog) vi började titta på planerade valpkullar, diskuterade om vi skulle ta en äldre i stället och då dök hon upp på SSSK omplaceringssida – en trf liten tjej, ca 10 månader, jag blev ögonblickligen kär och vi bestämde att åka den lilla ”utflykten” till Lund ToR. När vi träffade henne var hon lite skällig först men det gick över fort och när vi väl åkte var det som vi alltid hört ihop! Elverlamshusets Qamar var en liten tik som förra ägarna importerat från Danmark för att använda i sin kennel, men de tyckte att hon blev för stor. Sommaren 2012 åkte vi på kennelträff till Danmark och fick för första gången träffa uppfödarna Lotte och Kurt. Lotte erkände att hon var besviken över att Dizzy inte skulle gå i avel då hon valt ut henne specifikt för det och då berättade jag att vi funderade i de banorna just för att hon har ett temperament som underbart. Dizzy är i agility sammanhang inmätt på 39 cm i mankhöjd, dvs något på den stora sidan. Hon är dock oerhört väl proportionerlig och har bra vinklar, hennes päls är inte av de största utan lagom mycket pälsjobb. Hon har ett super temperament och en oerhörd galen arbetsvilja.

I dagsläget bor vi 4 människor, två shelties, två huskatter och 4 marsvin i vårt lilla hus.

Jag har länge varit intresserad av avel och vad det är som gör att uppfödaren väljer som de gör och hade även turen att få vara med och hjälpa Buddy & Cliffords uppfödare lite en period. För mig blir det dock mer och mer tydligt att de avelsmål jag tycker att man bör arbeta efter är

1. hälsa/bra mentalitet

2. utseendemässigt följa rasstandarden

Naturligtvis ska man använda hundar som faller inom ramen för rasbeskrivningen, men en frisk hund med friska syskon + förfäder samt bra mentalitet måste gå före en hund som är utställningschampion, men avelsmaterialet (hundarna) ska så klart se ut som en sheltie och inget annat.

/Johanna